Finns det några riktiga konsulter?
(Conny Leinstedt & Peter Junermark, ComputerSweden 2002)
Dagligen diskuteras konsultbranschen, dess moral, etik och berättigande. Diskussionerna är både högljuda och intensiva och det med rätta! Vad är egentligen en konsult? Vad står begreppet konsult för? Vilken yrkeskår är det som representerar den sk konsultbranschen?
Semantisk inflation
En mångårig och kontinuerlig "semantisk inflation" har i grunden förändrat begreppet. Och med det även respekten för en hel yrkeskår av konsultativa och tillförande rådgivare, till att stå för en allt större och starkt växande yrkeskår av arbetsförstärkande, utförande resurspersoner, vars huvudberättigande är att kapa uppdragsgivares belastningstoppar som temporärt alternativ till anställningar.
Att begreppet konsult har nedgraderats och i viss mån nedvärderats beror nog främst på allas vårt behov av att gärna lägga på lite extra "fin fasad" och polityr på det yrke som vi stolt arbetar med och försörjer oss på och så är "semantiska inflationsbollen" satt i rullning.
Nedvärderingen förstärks dessutom pga många inköpares bristande förmåga att för sitt behov skilja mellan konsultativa och resursförstärkande insatser. Deras främsta instrument vid val av samarbetspartner är timpriset där 20 SEK/timme kan vara avgörande. Och ändå vet vi med bestämdhet att det ofta skiljer en 10-potens på vad en för uppdraget lämplig och kompetent konsult kan uträtta per timme till skillnad från en för uppdraget mindre lämplig. Det har tyvärr också visat sig att det finns sk "konsulter" som, genom sin för uppdraget bristande kompetens, skapar negativa värden. Vilket innebär att det kostar mer att rätta till efter dem än vad de har lyckats skapa! Och ändå så fortgår diskussionerna kontinuerligt om att handla om några tior på timpriset, som om det avgör huruvida en konsult är kompetent eller inte för det aktuella uppdraget.
Genom denna timdebiteringsbaserade filosofi, fortsätter vi att såväl fördjupa, som att cementera ett systemfel i vårt affärstänkande. Ett systemfel som konkret innebär att den timdebiterande konsult som som presterar sämst tjänar mest (dvs använder mest tid att debitera). Denna typ av "konsult" riskerar, även om risken statistiskt sett är liten, att tappa sitt uppdrag om uppdragsgivaren kommer till insikt om förhållandet mellan timuttag och prestation.
Fast-pris då? Lika illa - denna debiteringsfilosofi är inte heller någon garanti för att uppdragets resultat skall bli lyckat. Fast-pris-filosofin sätter tyvärr inte uppdraget i fokus, utan istället avtalet. Vid fast-pris-uppdrag måste leverantören med all nödvändighet maximera debitering och minimera insats. I syfte att skapa en så bra affär som möjligt (eller minimera en eventuell förlust vid ett felprisat anbud). Det går inte att förvänta sig att leverantören då kommer att leverera mer än vad som är absolut nödvändigt för att hålla sig inom, vad som tolkats som, avtalets omfattning.
Ersättning efter prestation
Det är hög tid att koppla arvode/ersättning/belöning/bonus/etc på ett intelligent sätt till ett förväntat och i förväg överenskommet resultat. Det är med andra ord det mervärde som den konsultativa insatsen, det goda rådet tillför, såväl uppdragsgivaren som hans kund, som skall ligga till grund för diskussionen avseende arvode/ersättning/belöning/bonus/etc. Först genom att ta betalt för sitt mervärdesskapande blir det möjligt att skapa en nödvändig återupprättelse av de konsultativa konsulternas konsultationer och yrkeskårens heder och respekt.
"Det som man inte kan mäta, kan man inte styra!" påstår den traditionelle vännen av ordning. Han frågar sig hur han skall kunna hitta rätta och rättvisa mätetal, så att arvodet blir korrekt, om man inte har antal timmar eller fastpris att styra emot. Oftast är det fullt möjligt att hitta resultatorienterade mätetal, som man kan bli överens om och som är rimligare att styra mot. Målet med denna styrning är att skapa ett bra resultat, snarare än att tro sig kunna styra ett uppdrag genom att stirra sig blind på volymen av nedlagda timmar. Att det sedan av och till kan uppstå situationer som är svårare att hitta en exakt millimeterrättvisa för, är något vi får acceptera. Men det måste ju ändå vara bättre att ett arvode blir någorlunda rätt, som resultat av ett bra och nyttigt resultat, än att arvodet blir "korrekt" för ett undermåligt och kanske knappt användbart resultat.
Ingen av de ovan nämnda debiteringsfilosofierna är egentligen vettiga för att skapa nyttiga och värdefulla resultat för vare sig uppdragsgivaren eller hans kunder. En bra filosofi däremot, är att gemensamt skapa ett resultat som båda parter, på ett rimligt sätt, kan profitera på. Blir det då inget bra resultat, så blir det ingen vinst att profitera på - enkelt! Det är egentligen det som är den ursprungliga grundtanken med att vara konsult - att ge konsultationer, dvs goda, objektiva och oberoende råd för bästa gemensamma resultat. Då får vi samtidigt möjlighet att slå hål på den gamla devisen att "Kunden alltid har rätt!". Det gäller givetvis fortfarande i många situationer, men inte alltid vid uppköp av kunskap. Det är på grund av att uppdragsgivaren saknar kunskap, dvs INTE vet bäst, som han behöver stöd och råd genom att konsultera en konsult.